Fjällämmel

Varför de ger sig av är inte helt klarlagt, men troligtvis hänger det samman med stress i kombination med matbrist, som en följd av att populationerna explosionsartat vuxit till sig. Senare tiders forskning har visat att vissa attraktiva foderväxter, exempelvis styvstarr har en förmåga att producera mindre angenäma smakämnen, när de utsätts för hård betning, något som skulle kunna vara ytterligare en förklaring till massvandringarna.

Lämlarna vandrar enskilt, men längs stränder och liknande naturhinder trängs de samman, så att formliga massförflyttningar uppstår. Många drunknar när de ger sig på att simma över större sjöar och på landsvägarna trafikdödas otaliga lämlar under år som dessa. De försvarar sig heroiskt under ettrigt "skällande", när de känner sig trängda, ett beteende som är mera ovanligt om antalet lämlar är normalt. Då slinker de hellre snabbt undan, ner i sina bohål. Det normala tillståndet är att de knappt märks när man vandrar i fjällen, men är man uppmärksam lägger man märke till deras gångar, liksom spillningshögarna i anslutning till dessa.

Fjällämlarna är vackert tecknade, från en nästan vit undersida till svart, gul och gulbrun färg på huvud och rygg.

Copyright ©Härjedalens kommun Text och bild är skyddade av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.